"Som att leva i en bubbla"

                                  Vill tillbaka hit: sommar, sol, skriba och inga bekymmer. 

Har ni nånsin haft dendär känslan att allt det vanliga verkar främmande och allt bara känns konstigt och fel? En sån dag har jag haft ida, har fått värsta raseriutbrått hela dagen och allt har bara gått fel. Obehaglit.

Det blev matteprov o dansövning i skolan ida, sen till stan me hanna och köpa halloweenoutfit som ni får se imorgon. Har maskerad i skolan och vi skall uppträda vår raggaeton-dans på en liten skakig scen och pricket på I:et är att mitt knä brakade ida. Sprang upp för trapporna och ramla o slog knäet i trappan som nu är helt svullet och värker så satan. Det är typ fjärde gången mitt knä fått tillfällig strejk, oftast alltid opasslit före tävlingar. Måste sekert gå till fysioterapi om det inte snart bir bättre. Hoppashoppas att jag kan dansa imoron... '

Härlit med fredag imoron, vill gå ut och festa, eller bara umgås med vänner och komma bort hemifrån, orkar int me min jävla familj för tillfället. Inte föratt det skulle ha hänt något speciellt, står bara int ut med allt gnäll och skrik och gräl helatiden. Skall gå och sova snart så att denhär konstiga dagen tar slut så snabt som möjligt. Gonatt.

avosdbfpaqeiurv

Skall springa till yle, har park-filmningar. Känner mej jätte stressad o ångestfull av någå, vet int riktit vad. Proven har gått bra men jag hoppas bara att min lärare inte mailar pappa om domdä jävla förseningarna ja lyckas samla på mej varje vecka, o dessutom har ja skolkat ett par morgontimmar, inte alls bra. Borde satsa på skolan så att jag kommer in nånstans, men det känns som att ja alldrig e nöjd o måst helatiden få bättre resultat men ändå e ja sjukt lat o sen när de går dålit så får ja angst. Dehär e int bara i skolan utan överallt. 

Jag har seket någon sjukdom, är helatiden trött. Som idag skulle jag hur fint som hälst hunnit vara 2 timmar i skolan före filmningarna men på morgonen var ja så jävla trött att jag sket i skolan och blev och sova. Men idag var det med lov, för en gångs skull. Nåja, måste bara ta mig själv i nacken och dra upp min reve ur sängen itid.

fast car

 2 bilder från Malediverna, en liten ö mitt i havet där vi gick barfota hela veckan, solade, drack caipiroscas under solnedgången och talade om rymden under stjärnorna. 

Just dethär är mitt problem, jag har det otroligt svårt att leva i nuet och njuta av dagen som den kommer. Antingen saknar jag till det gamla eller sen ligger alltid ett steg framför, planerar fredan, väntar på filmingarna på onsdan, väntar på prao, väntar på julen, oroar mig över betyget eller drömmer om min fairytale wedding om 10 år. Istället borde

jag leva just NU. Njuta av att jag gjort alla läxor och mysa hemma med en kopp te medan det ute är höststorm. 

Ta mig tillbaka

Times square, New York. Här befann jag mig två veckor sen och jag saknar tillbaka. Hur kan en stad kännas som en hemstad efter 1 vecka? Helt sjukt. Hela New York är helt sjukt. Råddigt, fult, vackert, stort, kaotiskt men ändå så mysigt. Staden har en helt egen rytm och känsla som inte finns någon annanstans. 

Jag vill tillbaka till de små cafeen, joggingturerna i central park, shoppingen, de kaotiska gatorna, bastun på hotellet med ustikt över staden, de trendiga restaurangerna och allt annat. Jag älskar, älskar, älskar New York och jag tänker återvända dit. Tänk om man skulle studera där? Något att satsa till isf. 

Försöker åstadkomma ett inlägg med bilder från resan och shoppingen så fort jag hinner

NU: bastu, te och läxor. Om det inte skulle ösregna och inte batteriet på Ipoden skulle vara slut skulle jag försöka få ut min reve på lenkki men jag tror att jag inte kommer att åstadkomma det ida. 

skönskön söndag

The hills marathon, läxor, sömn, te, regn, gamla cosmos, fisksoppa, bastukväll och mys med syrrans nya lilla hund Tjorven. Min dag i ett nötskal. 

Skulle inte på något sätt orka med skola imoron men jag tänker inte gnälla. Jag har ingen rätt att gnälla med tanke på att jag igår fick höra att en tjej på min paralellklass har cancer. Hon kommer att ligga på sjukhuset, skallig och i hög feber i åtminstone 4 månader. Alltså har jag ingen rätt att gnälla över att jag har skola imorgon, jag får vara så jävla tacksam över hur bra jag har det. Det sätter verkligen saker i perspektiv, man måste verkligen njuta av varenda stund för man vet alldrig när allt tas bort av en. 

Veckoslut

På fredan va vi påveg till en fest i Herttonäs. De sket sig. Iställlet satt vi typ 3 timmar på metriksen, skrev en rap om finlandssvenskhet, treffade Rämö, Jonne, Toni, Valdu o doms asfulla pissisvänner. Sen grela vi me pissisana, skicka hatfulla meddelanden o kom ti oss o sova. Misslyckat. 

Lördagen minst lika random men sjukt rolig. Dagen börja me skola, hela skolan lukta typ gammal sprit föratt alla hade vari o supa kvällen före, utom jag. På kvällen när ja va påveg ti Mandy föratt röka vattenpipa stötte jag på en kille från tyska skolan jag treffat typ en gång. Dom bjöd oss till dom, så vi for dit o röka vattenpipa, dricka cider o härja. Vi hade jävlit rolit, de e sjukt skönt att ibland hänga me helt nya människor. 

Ida blir det treningar, sömn, mat o läxor. peace.

The woman on page 194

"I speak on behalf of all men, she`s perfect and that`s how we like our women, natural, confident and happy. Make more of her." -John 21.

Denhär bilden i septembers Glamour fick mej att nästan gråta av lycka, en vacker och normal kropp. Jag for in på deras hemsida för att säja ett tack och märkte att jag inte var den enda. Bilden hade fått nästan en miljon kommentarer av män och kvinnor i alla åldrar. 

Alla har sina ideal och normer kring skönhet och kroppsideal. Kvinnan på bilden har en mage, lår, stetch-marks och kurvor men ingen kan säga att hon är ful eller har ful kropp. Tvärtom, hon är otroligt vacker och ser ut som en äkta kvinna. 

Jag skulle häldre vara hon än tex. Marissa Miller, som enligt en intervju spenderar 2 timmar om dan på gymmet. Det är helt fucked up att "alla borde se ut så", hur vrickad kan det vara om tom 14-åringar strävar till en sådan kropp. Jag skulle inte tacka nej till en sådan kropp men att ha en normal kropp och bära den självsäkert som modellen på bilden är något jag respekterar 100 gånger mer än en pinnsmal model me enorma boobies som svälter sig för att få resultat. Visst har Miller en otrolig kropp men jag är seker på att tex. men är nöjda med oss som vi är, naturliga, precis som John skrev. 

Beklagar ett sånhänt tjatigt "beauty comes from the inside"-inlägg men måste få det sagt.

Sprittersprångandesprakande ny blogg

enjoy

/silva